
Sigrid, Ragnar, Astrid, Ivar och Freja: riktiga namn från vikingatiden med tydliga betydelser i fornnordiskan, och en påtaglig comeback i dagens SCB-statistik.
Med fornnordiska namn menar vi personnamn som var i bruk under vikingatiden (ca 800–1050 e.Kr.) och den tidiga medeltiden i Norden. Många av dem är sammansatta av två led med tydlig betydelse på fornnordiska: Sig- ('seger'), -rid/-fríðr ('skön'), -arr ('krigare') och -björn ('björn'). De dyker upp i Eddan, i isländska sagor och på runstenar över hela Skandinavien.
En stor del av dem har levt vidare oavbrutet i det svenska namnskicket, medan andra försvann under kristnandet och nu gör comeback som stilrena, nordiskt förankrade alternativ till mer internationella namn.
Vikingatida pojknamn handlar ofta om strid, styrka och härskarmakt. Många är tvåledade: Ragn-arr ('råd' + 'krigare'), Har-ald ('här' + 'härskare'), Tor-sten ('Tor' + 'sten'). Andra bygger på djursymbolik som Björn eller på gudanamnet Tor.
Kurvan nedan visar hur några klassiska vikingatida pojknamn ligger till i SCB:s namnstatistik. Sixten och Ivar har haft en tydlig uppgång under 2000-talet, medan Harald och Torsten tappat.
Alla tre delar samma fornnordiska efterled -fríðr ('vacker, skön'). De har följts åt genom svensk namnhistoria i över tusen år, och kurvan visar tydligt hur den moderna retrovågen lyfter alla tre samtidigt, men i olika takt.
Fornnordiska namn passar mönstret i dagens svenska namnmode: korta, vokalrika, tydliga och med en historia att berätta. De känns lokalt förankrade utan att vara fantasilösa, och de har tydliga betydelser, perfekt när många föräldrar aktivt söker efter namn med mening.